USA calling Mali!

Äntligen har jag kommit fram (via telefonen) till Mali och Micha! Efter ca 2 min, och jag var nära att lägga på, hade linjen kopplat ihop oss utan att ge ton. "Hallå..?" - "DET ÄR STINAA!" - "Hallå..?"

Ja, sen kom samtalet igång tillslut., med nästan mindre fördröjning än i Sverige. Ååh, vad kul det var att höra Michas röst! Hon berättade lite snabbt att hon och Abouzeidi just nu "flyr" från Gao för att läget är så osäkert där att hon inte kan stanna. De åker till en stad länge söderut där det är mer stabilt, för att se åka vidare till en annan stad och bo hos en kompis till Abouzeidi tills läget blir bättre i Gao. Igår hade polisen i Gao släpat ut en franska kvinna ur ett hem där hon hälsade på någon. Kanske för att det är osäkert att ha européer i Gao pga att kidnappningsrisken är så stor, och har förvärrats de senaste veckorna, och att kvinnan inte ville lämna sina vänners hus eller landet (som jag förstod det på Micha genom den knastriga telefonlinjen). Men Micha är i tryggt förvar känner jag, jag litar på att Abouzeidi och hans vänner tar hand om henne och har bra koll på läget. Men så fort läget blir bättre vill de tillbaka till Gao där de har ett projekt på gång. Sen bröts samtalet efter bara 5 min, så jag får ringa igen senare. De åkte bil, så då ändras mottagningen hela tiden. Heja Micha!

Igår kom det några snubbar och kollade på läckagen i taket, så nu droppar det inge vatten iaf, men det är inte fördigfixat, bara temporärt. Sen åkte vi och handlade mat inför Halloweenmiddagen som jag tänkt göra. Lite korv till barnen och ägg till mig..och Simsalabim -->

Under dagen fick jag också reda på att tjejerna jag skulle träffa på kvällen i Park City skulle ha Halloweenkostymer på sig, men nån sån hade ju inte jag. Så jag tog min host mum's "kostym" vilket var en pappersbit utklippt till ett moln, några bomullstussar och en sprayflaska med vatten = "Cloudy with risk for rain" ('molnigt med risk för regn'). Så jag sydde på bomullstussar på mina byxor för att utveckla det hela lite, och målade mina ögon bllåa coh svarta som himmel och moln, mina läppar blåa,  silverregndroppar nerför mina kinder och örhängen som liknade regndroppar/moln.

Och väldans vad roligt jag hade med den där sprayflaskan på krogen sen när vi var ute och dansade :) Jag sprayade ovanför folk som dansade brevid mig och gömde sen flaskan snabbt. Sen kollade jag på deras olika ansiktsuttryck när de fick de små vattendropparna på sig, HAHA! Såg sjukt roligt ut! De vände sig om, tittade upp, luktade på vattnet, skrynklade sitt ansikte, skakade på huvudet, skrek och kollade på sina kompisar. Själv stog jag gömd lite bakom och skrattade högt för mig själv och kände mig som en busig 6-åring. "Skade"-glädjen inom mig var på topp, fast jag gjorde ju inte illa nån, så då tyckte jag att jag kunde skratta åt det hela..

Innan vi gick ut samlades vi fyra tjejer hemma hos Mandy, eller ja, hennes 'familjs' hus. Eller hus och hus - Slott skulle jag vilja säga! Det var det coolaste hus jag sett! Det var så otroligt stort! Jag bara gapade när jag kom in. I entrén (som hade världens största trädörr) kom man in på en liten upphöjnad och blickade ut över ett rum som bara var ett "mellanrum" med full takhöjd och helt öppet till köket, öppen spis och hela allt det där. Sen gick jag inte längre in,  så jag kan inte föreställa mig hur det såg ut, kanske blir nästa gång. Och snälla och trevliga var de (en av mina dåliga fördomar är att rika människor bara tittar upp i luften och är snöfsiga, men så är det ju självklart inte med alla. förresten kan väl vem som helst vara så..), och skjutsade oss ner till centrum :)

Hela nedervåningen hade Mandy i princip för sig själv. Man kom direkt ner i en lounge med bar (lite större än din pappa, men denna var inte alls lika fin som farfars!), biljardbord, ett fotbollsspel, soffor, öppen spis osv.

Gick man längre in kom man tillde ras privata biosalong. Jo, det var precis som i Extreme Home Makeover. Stora stolar och en filmduk. För att inte tala om Mandys rum och egna toalett med badkar (se bild ovan) och hennes stora garderob. Allt var helt galet. Och då kom jag och tänka på Micha i Mali där situationen ser helt annorlunda ut. Och jag som är van vid nått där mittemellan, blev överraskad av båda världarna. Tänk vad jag fått se på mindre än ett år.

Från det här; 

Till det här;

Hur kan det vara så orättvist och så olika?

Tänk om man kuna förändra världen till det bättre med bara ett klick. Jag menar, på Internet kan man ju göra Allt - så kom igen nu alla datanördar, fixa en "World Peace"-knapp!

Park City var en väldigt mysig stad iaf. Vi gick längs Main Street och hittade några trevliga ställen. tillslut hamnade vi på Star Bar och dansade till Rn'B fram till 01.40 då de tände lamporna. Konstig tid att stänga..men träffade iaf fler au pairer där, rikigt kul! Sen blev det taxi hem till en svenska tjej som jag träffade där, Lina, som erbjöd mig sovplats. Så jag körde hem idag och då var det ljus så jag kunde de backarna i bergen, fiiint!

 

Ikväll: Halloweenfest igen hos några kompisar till familjen och sen antagligen Trick Or Treat.

Happy Halloween!