Så, en kompis till familjen här ville visa mig till Snowbird idag, så efter att jag vaknat upp på soffan i Park City, sopat av min snöiga bil, styrde jag kosan hemåt. Åt en snabb brunch, bytte om och packade in grejerna i bilen. Idag snöade det rejält överallt, och inte minst fring skidbackarna. Hittade fram närmare 12.30 och mötte upp min guide. Men jag kände redan när jag tog på mig pjäxorna att mina ben avr alles för trötta för att åka idag. Ajaj. Borde ha en dags vila så här i början på säsongen. Tårna värkte, smalbenen var bombis blåa efter pjäxorna som jag knäppt så hårt, och träningsvärken i låren vet ni alla hur den känns. Men jag skulle åka!
Bilden visar när vi stog och väntade på "The Tram" som skulle ta oss upp till toppen (en sån dom åker i i Sällskapsresan, så jag stog där inne och småskrattade för mig själv och tänkte på filmen..)
Och här var det puder! Brighton var bättre om man gillar mer pistade backar och enklare före (vilket jag föredrar så man bara kan ligga och köra) och efter nattens snöfall var Snowbird verkligen pudrigt! Snön är så himla lätt här! Så när jag skulle ta mig an föret så kan jag lugnt säga att jag kunde skratta åt mig själv den här gången, för jag påminde alles på tok för mycket om Stig-Helmer från filmen jag nyss tänkt på. Och rejält trött var jag redan efter första åket. Men lite mer övning så..
Hittills tycker jag att amerikanerna är väldigt trevliga! Som de som mer än gärna åkte med mig igår, tack! Och Familjens kompisar behandlar mig som deras kompis och inte bara som "nannyn", vilket är väldigt skönt och roligt! De har dessutom erbjudit sovplatser till de som vill komma hit och hälsa på mig, så där kan många bo!
Och idag när jag skulle ta en genväg bland backarna hamnade jag vid en klippa. Stuprakt ner! Nej tack. Och då hörde jag en röst i snöstormen; "Over here is the easiest way down!"...Pratar han med mig? Hur kan han veta att just jag inte vill slänga mig utför den här simpla branten? Ser jag så amatör-aktig ut? Suck. Sen kom jag på hur vänlig han var :) "Thaaank you!" Sen berättade han att han tyckte snön var lite För lätt idag, den skyfflades bara undan och det hårda under kom fram på en gång. Men för mig var det helt annorlunda mot det jag är van vid. Och backarna här i Snowbird är så otroligt långa! Så man blev extra trött när man kom ner. Kl 16 var vi helt slut och åkte ner mot bilen.
Länk till Snowbirds hemsida: http://www.snowbird.com/index.html
På vägen hem hade det fortfarande inte slutat snöa, så vägen var snöig och lite blaskig trots minusgraderna. Och självklart åker alla hem samtidigt så hela vägen ner från berget till Salt Lake City var full av bilar i en lång, långsamt gående kö. Så efter en och en halv timme var jag äntligen hemma, och middagen stod på bordet :)
Men nu är jag så trött så jag vet inte vad. Har lagt fram kläder tills imorn till barnen och fixat lunchlådorna, så imorn börjar en vanlig vecka igen. Har varit en lång helg, men jag behöver mer sömn för att orka jobba, så nu blire till att hoppa i säng.
Heeejdå och tack för att ni läser och speciellt tack till de som kommenterar, då vet jag att ni läser dessutom och det är kul att höra vad ni tycker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar