Kära läsare! Ett nytt år står för dörren och vi väntar nu alla med spänning på vad som ska hända! Själv har jag ingen aning om vad som händer ikväll, men jag har nu packar väskorna och ska in med allt i bilen för att styra mot Park City igen. Där blir det skidåkning under dagen (idag ska jag köpa ett säsongskort där!) tillsammans med Nina och Lisi, kuul!
Egentligen ville jag åka till Las Vegas och fira idag, men tjejerna som ville följa med insåg att det skulle jobba eller hade slut på pengar. Men blir ju inte direkt rik på pengar i den här branschen, men på upplevelser! Så vi ska gå ihop ett gäng brudar och åka dit senare i vår, det blir nog lika skoj det!
Natten mot torsdag skjutsade jag Familjen till flyget mot en eller två öar i Caribien, där ska de stanna i 12 dagar, så nu är jag ledig och bor själv i det stora huset. Lite läskigt är det när mörkret kommer och knutarna knakar, och inte blev det bättre sen vi installerade ett larm för ett par dar sen. Självklart utlöstes larmet första natten vi hade det och bara jag vaknade av det höga pipet, de andra som som stockar. Jag gick upp och stängde av och insåg att det var dörren vid matrummet som utlöst larmet. Aldrig att jag tänkte gå dit alles själv mitt i mörka natten! Nejnej, det fick vara. Om en tjuv försökt ta sig in borde han blivit skrämd av tjutet redan...eller? Jag gick tillbaka till min säng och låg trött och lyssnade ett tag..ett knak. Ett steg? Ännu ett. Är någon verkligen här? Ska jag väcka familjen? Nej, då måste jag ju gå upp. I en och en halv timme låg jag och stirrade på min dörr och väntade på att någon ilsk mördare skulle öppna och be om de stackars slantar jag hade i plånboken. Fast jag har ju bara mynt..det blir han inte rik på. Då kommer han be om kortet. Om jag säger fel kod då för att lura honom? Nej, då kommer han tillbaka..det är nog ingen här. Slumrar till en stund. 02.34, ca en timme efter larmet. Jo, nu är det verkligen någon här! Jag tog upp telefonen och skrev ett meddelande till pappan på Skype, han är alltid inloggad via mobilen. "Hörde ni larmet? Jag stängde av men vågade inte gå och kolla om det var nått..". Inget svar. Ringde. Inget svar. Somnade om..
Visade sig att dörren som utlöst larmet hade reagerat på vibrationerna från vinden, och eftersom de kan vara rätt starka här så fick vi sensorn utbyten. Men nu är jag nästan räddare att larmet ska lösa ut bara för att det finns där..har inte haft en tanke på att vi skulle få inbrott eller nått innan, men grannarna har haft det, så det är väl bäst att vara på den säkra sidan!
Nu önskar jag eder alla en fröjdefull fest ikväll, ta det lugnt, lev och må!
Nu åker jag till skidbacken :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar